Både jag o caits ritter är i samma video, kolla :)

Ett meningslöst fakeleende ger rynkor

Bakom mina ögon tränger tårar. Utsidan av mig skrattar o ler medans insidan av mig skriker o gråter.

Bakom min irretation finns det tårar. Jag vill inte gråta. Om jag måste bli nått av dom så blir jag hellre arg.

Det gör ont att gråta. Värker i bröstet, tränger sig genom ögonen.

Medans jag går runt o lådsas som vanligt, så är monstret inom mig vilt o vill komma ut o visa sig.

Megan är inte kvar. Det sorgsna monstret har tagit över hela min personlighet o liv.

Allt känns tråkigt, skolan är tråkig, tven är tråkig, kompisarna är tråkiga. Dom söta killarna är tråkiga. Det finns inget posetivt kvar i mitt huvud.

Ändå får jag inte damp. Min blick är tom o meningslöst, mitt leende är fake. Mitt humör är det enda äkta. Det finns dagligen många gånger jag fejkar ett humör. Kan man lådsas vara glad? Ja det kan man. Men ingen verkar märka det. Jag är lycklig i deras ögon, ingen ser sorgen.

Om jag kunde skulle jag gråta hela tiden. Jag skulla skrika att jag hatar allt, slå allt o alla o bara lägga mig ner o skrika. Men det gör jag inte. Vad skulle folk säga? Det går inte att hindra ångesten. Jag försöker att ignorera den, fast jag vet att den är där. 24/7. Den kommer ALDRIG försvinna

Snälla nån, hjälp mig ur helvetet.... </3

Okejj nu kan jag säga att det börjar kännas meningslöst att blogga, för dom enda som kollar är typ vänner o familj, typ inga andra okänt folk kollar o kommenterar, asså om ni tycker att jag är tråkig o har börjat ledsna, asså fatta jag gör så gott jag kan, jag är ingen rik storbloggare men måste man vara det för att vara intressant? Måste man vara ytlig o rik för att folk ska tycka om en? Jag skriver om hur det går med hästen o så, men ingen lockas o jag fattar inte vad jag gör som gör att jag tappar läsare... Jag har ju inte direkt ändrat på mig, kanske var jag bara rolig i början. Jag orkar inte släpa med mig kameran hit o dit, o skolan tar upp många timmar dagligen o stalljobbet oxå. O jag har inte pengarna att åka iväg en massa.

Fine, ska det fortsätta såhär så slutar jag. Varför skriva när ingen läser?

Skolan är inge intressant, så vi säger såhär.

Efter skolan gick jag, lottis, cait, hanna, nicole o jonas till repan. Jag o cait försökte tappert få ner äpplen, det funkade inte. Vi gick till konsum, satt o pratade. Jag o Cait drog hem vid halv fyra. Katja har sig "bara gå o lata sig i hagen" dag så ingen ridning att dela med. Det får väl bli bara det här? puss