En vanlig dag i skolan ;)

Tyra har åkt hem nu :( Men vi har väl haft roliga 2 dagar ihop iaf! Du är nog fan en av mina bästa vänner! Bara det att du ses så sällan om året, vi har glidit ifrån som in i helvete. Men aja, vi måste va snart igen!

Tävlingen gick dåligt. Att turen kan vända så fort.

Jag vet varför, jag kom på en 2-kombination, men katja var för lång. Hon kunde inte precis hoppa över båda samtidigt som hon inte fick ett bra steg emellan. Så hon vägrade på 4bn, jag flög av.

Jag blir så jävla arg för stunden. Men nu har det typ gått över, hästar tänker ju inte lika som oss? O det var mest mitt fel. Katja gjorde som jag sa, hade bra fart. För alla andra språng gick galant. Men vi ska hoppträna till veckan, o så jävlar ska vi träna kombinationer :) Jag älskar min häst i vilket fall som helst!<3

_________________________________________________ 

To be unforgiving is good in some time. But that's not like me. I get angry for the moment, but it disappears after a while. I miss you, as hell. Time heals wounds, but they have not healed this time. I miss our times and everything you and I built. Everything collapsed, and I do not know if I have the power to build it up again.

Everything is ruined. All of me is destroyed, it's just a matter of time if I forgive you again...

Det blev ingen ridning idag, bajs. Helene hade tydligen ridigt etram idag, o det vart sent så katja skadar inte av att vila en dag till. Imorn slutar vi klockan ett, o min bästaste Tyra kommer till mig!! Vi har glidit ifrån som fan, men nu ska hon stanna här, kommer typ inte släppa hem na haha xD whatever, nu ska jag sova :)

_____________________________________________________________________

Jag är så jävla lättknäckt. Efter 3 månaders "no talking" har jag verkligen kommit längre än jag brukar. Men det hjälper inte med att du skriver att du ångrar dig som fan. Jag har tagit så mycket skit av dig att jag inte vill ta tillbaka dig, samtidigt som jag vill ha allt som förr. Jag är ingen långsint person o jag knäcks aslätt av sånt där. Jag får dåligt samvete över ingenting.... :/

Aja, hoppas du lärt dig en rejäl läxa nu iaf!..

Har engelska snart, om typ en kvart.

Igår: Igår så fick jag skjuts hem, vi lämnade in min cykel på lagning jag o mamma för båda bromsarna hade slutat funka ._.

Sen så åkte vi till banken o hämtade några papper för vi ska fixa ett id kort o bank kort till miiig :)

När jag kom hem kollade jag på tv med cait, sen skulle hon städa så då gick jag ut o mockade o gjorde iordning mat åt katja, mockade åt etram oxå (yy'

På kvällen red jag o cait en dressyr övning, vi skulle trava kortat över cavalletti bommar på 20 cm, både etram o katja försökte smita undan genom att hoppa över allt men på slutet gick dom fint :)

På kvällen åt vi kyckling o potatis kroketter muums :))

Sen sov jag.

Idag: Har hittills haft bild o kemi ska nu som sagt ha engelska, sen efter lunch  har jag svenska och fysik sista lektionen. Får se om jag skriver mer efter skolan för jag o cait ska rida ut idag :) Men nu börjar jag snart

Puss:*

Både jag o caits ritter är i samma video, kolla :)

Ett meningslöst fakeleende ger rynkor

Bakom mina ögon tränger tårar. Utsidan av mig skrattar o ler medans insidan av mig skriker o gråter.

Bakom min irretation finns det tårar. Jag vill inte gråta. Om jag måste bli nått av dom så blir jag hellre arg.

Det gör ont att gråta. Värker i bröstet, tränger sig genom ögonen.

Medans jag går runt o lådsas som vanligt, så är monstret inom mig vilt o vill komma ut o visa sig.

Megan är inte kvar. Det sorgsna monstret har tagit över hela min personlighet o liv.

Allt känns tråkigt, skolan är tråkig, tven är tråkig, kompisarna är tråkiga. Dom söta killarna är tråkiga. Det finns inget posetivt kvar i mitt huvud.

Ändå får jag inte damp. Min blick är tom o meningslöst, mitt leende är fake. Mitt humör är det enda äkta. Det finns dagligen många gånger jag fejkar ett humör. Kan man lådsas vara glad? Ja det kan man. Men ingen verkar märka det. Jag är lycklig i deras ögon, ingen ser sorgen.

Om jag kunde skulle jag gråta hela tiden. Jag skulla skrika att jag hatar allt, slå allt o alla o bara lägga mig ner o skrika. Men det gör jag inte. Vad skulle folk säga? Det går inte att hindra ångesten. Jag försöker att ignorera den, fast jag vet att den är där. 24/7. Den kommer ALDRIG försvinna

Snälla nån, hjälp mig ur helvetet.... </3

Okejj nu kan jag säga att det börjar kännas meningslöst att blogga, för dom enda som kollar är typ vänner o familj, typ inga andra okänt folk kollar o kommenterar, asså om ni tycker att jag är tråkig o har börjat ledsna, asså fatta jag gör så gott jag kan, jag är ingen rik storbloggare men måste man vara det för att vara intressant? Måste man vara ytlig o rik för att folk ska tycka om en? Jag skriver om hur det går med hästen o så, men ingen lockas o jag fattar inte vad jag gör som gör att jag tappar läsare... Jag har ju inte direkt ändrat på mig, kanske var jag bara rolig i början. Jag orkar inte släpa med mig kameran hit o dit, o skolan tar upp många timmar dagligen o stalljobbet oxå. O jag har inte pengarna att åka iväg en massa.

Fine, ska det fortsätta såhär så slutar jag. Varför skriva när ingen läser?

Skolan är inge intressant, så vi säger såhär.

Efter skolan gick jag, lottis, cait, hanna, nicole o jonas till repan. Jag o cait försökte tappert få ner äpplen, det funkade inte. Vi gick till konsum, satt o pratade. Jag o Cait drog hem vid halv fyra. Katja har sig "bara gå o lata sig i hagen" dag så ingen ridning att dela med. Det får väl bli bara det här? puss

Här kommer mer bilder från tävlingarna, jaa bara på mig eftersom jag inte hittade några på andra